Nu ska jag vara riktigt jävla svensk och klaga lite!!eller,beklaga mig snarare..

Jovars, såhär är det: Emilie (undertecknad) har haft tandvärk. Det började i tisdags (och idag är det fredag) och har blivit värre och värre. Tillslut så illa att jag övergav alvedonen och gick på det tyngre artilleriet, TREO.
Så jag tog treo på treo. Tog väl kanske en 4-5 st där på onsdagskvällen. Natten till torsdag = mycket värre = en dubbel treo på natten. Vakna vid 6...treo.....vaknade igen vid 8.....dubbel treo....och sådär höll jag på. Tills mina treo tog slut(var dock inte ett helt fullt rör). Vad gör jag då?
Vad GÖR jag då?
Jo jag åker till apoteket och köper,just det, mer treo! När jag ändå var i farten slängde jag med lite voltaren också..... SUCK!!

Så, vid 5,halv 6- tiden på kvällen börjar jag må weird!
Jag börjar må illa och skaka. Låt mig tillägga att jag fortfarande har tandvärk,så mycket så jag inte vet vart jag ska ta vägen och bara gråter.
Ska gå ut från sovrummet,till köket och berätta för Patrik att jag mår lite skumt.
Då ramlar jag,rakt ner i hallgolvet, reser mig och ramlar igen.

Jahaja. Så ungefär här kommer Patrik springandes från köket och försöker lyfta mig från golvet, varpå min kropp börjar skaka av sig självt, jag gråter av skräck, samtidigt som jag känner att jag tappar känseln i armar,ben och läppar. Tror ni tandvärken släpper för det? Nej,just det.


Så Patrik ringer sjukvårdsrådgivningen. De vidarebefordrar honom till läkemedelsförgiftnings-nånting-centralen, där de ber honom ta mig till närmaste akut. Dock hade jag tandjäveln i åtanke, och ville därför till NÄL,där jag hört att en akut-tandläkare huserar.

SÅ, vi åker hela långa vägen till NÄL, nästan. För några kurvor innan sjukhuset talar jag om för Patrik att mina ben känns konstiga. Jag stampar med dem i golvet på bilen men blir inte kvitt den olustiga känslan. Därefter börjar armarna pirra. Och händerna. Och läpparna.
När vi tillslut stannar bilen vid akuten, öppnar jag dörren och faller handlöst ut i rabatten. Jag kunde inte röra mig.

Så Patrik springer in och hämtar hjälp, de lyfter mig ur rabatten och i en rullstol och kör in mig med ilfart.
Mina händer var krokiga och stela och jag grät hejdlöst av rädsla. Jag kunde inte röra en muskel, inte som om jag vore lam,utan mer som om jag vore fylld av betong.

Jaha så där sitter jag, med trynet i en brun papperspåse, mer rädd än jag någonsin varit.
Tillslut lyckades sköterskorna reglera min andning och jag kunde hoppa upp i sängen.

där fick jag ta   EKG, blodtryck,blodprover osv.

Jaha en var det bara att göra det man alltid gör på sjukhus, vänta,vänta och vänta.

Efter en timme ungefär (här emellan har TVÅ läkare försökt ta blodprov ur en artär i min handled, tillslut fick de bedöva, så nu har jag ingen känsel i halva högerhanden) kommer en sköterska in och säger att de måste ta om blodprovet i armen. Hon säger att jag förmodligen kommer få stanna kvar och jag, den mest läkarrädda,sjukhushatande person jag vet,kände mig lättad och lugnare vid tanken på att få hjälp nära tillhanda hela natten.

så Patrik går ut för att ringa sin chef. När han vart borta ca 2 minuter kommer det över mig igen, läpparna börjar pirra, benen,armarna,händerna, andningen går snabbare... Jag får en ny attack och är lika rädd denna gången och gråter av skräck.

Så,efter många om o men, så får jag tillslut åka hem!! Jag får lugnande medel mot attackerna (fick en hel del sådana där inne, och jag trodde jag skulle dö varje gång, fy faaaan vad rädd jag var)

Ringer mamma på vägen hem för att lugna henne med att jag mår bättre.

-VA, har du varit på sjukhus?? Fick jag till svar...Bra där Emilie....Ring och oroa mamma mitt i natten....haha.

LÄGG DÅ TILL att jag hela tiden haft så jääääävla ont i tanden!!!!!


Så idag vaknar jag med samma jävla tandvärk... Så nu har jag vart hos tandläkaren för första gången på 10 år!
Grattis mig!!!





Vad har vi lärt oss??
Ta aldrig aldrig fler än 10 treo, du får kramper och panikångest attackar. Iallafall om du är mig.
och blanda definitivt inte med voltaren.

För då sitter du som mig sen, full av nålstick,kompresser och en nylagad tand!




2009-05-15 @ 12:44:30 mina favvisar Permalink

Kommentarer
Postat av: Nicki

Usch jag är inte avundsjuk vill jag säga.. Hoppas att du känner dig mkt bättre nu gumman! och jag är glad att jag gjort din dag bättre..:) Trots att min är förvirrad.. ;)

Kramar

2009-05-15 @ 14:54:20
Postat av: josefin

men fyyyyy i helvete vad läskigt!! gumman då.förövrigt, har du inte varit hos tandis på 10 år?????? herrejäävlar....ja missade 2 år, o fick skrapa tandsten i 45 min, den va rolig..hur gick de för dig? puss

2009-05-15 @ 15:13:00
URL: http://josefinlaszlo.blogg.se/
Postat av: Anonym

Ja nu mår jag bättre :) Jag är bara sjukt trött...

Kissen fick mig att garva så den gjorde mn dag,haha..



Juss: jotack, tandis var en pina! Skrapade en del tandsten, borrade en tand, ska rotfylla samma tand om en månad...plus en miljon andra små hål... men jag trodde fan det var värre!!hehe.

2009-05-15 @ 17:09:37
Postat av: nilla

Usch! Sjukhus är alltid en underbart trevlig upplevelse. Det var väl en panikångestattack som reaktion på att kroppen blev cp av överkonsumtionen. Vet ungefär hur det där känns.

I måndags var jag 15 timmar på Sahlgrenska akuten. Skitkul.

Garvade konstant.

2009-05-15 @ 20:05:47
URL: http://niillaah.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 0.91